Stolt Ingrid
Stolt Ingrids bröder de lade om råd
~ I dansen går hon ~
Hur de skulle Stolt Ingrid gifter få
~ Så månde den jungfrun bliva min ~
"Vi giva henne den rike herr Tor,
han haver mera guld än herr Loman haver jord."
De höllo de bröllop i dagarna två
men inte ville bruden i sängen gå
De höllo de bröllop i dagarna tre
men inte ville bruden åt sängen se
De höllo de bröllop i dagarna fem
men inte ville bruden i sängen än
De höllo de bröllop i dagarna ni
men inte ville bruden i sängen i
De höllo de bröllop i dagarna tolv
då skulle bruden i sängen med våld
"Skall jag med våld uti sängarne gå
så skall jag en dans först ännu få."
Stolt Ingrid dansar på höganloftsbro
hennes tårar de runno i saltan flod
"Där komma de seglen gula och blå
som jag har sytt med mina fingrar små!"
Stolt Ingrids yngste broder var den
som red ner till stranden, kom snart igen
Den gångaren var ju alltid så röd
han fortare sprang än fågeln den flög
"Goddag, herr Loman, min käre stallbror
idag har Ingrid bröllop med rike herr Tor."
"Tvi vare du dig, du bölja så blå
som ej slog Snäckan i styckena två."
"Banna nu icke böljan den blå
ty ännu kan du Stolt Ingrid få!"
"Jag giver dig Snäckan för gångaren grå
om jag får rida och du vilje gå!"
Den gångaren var ju alltid så röd
han fortare sprang än fågeln den flög
Då Loman han kom uppå höganloftsbro
så sprang han i säng med strumpor och skor
Så gick där bud till rike Tor in:
"Nu sover herr Loman hos unga bruden din."
"Sover herr Loman hos unga bruden min
så var hon väl hans förrän hon blev min."
"Tolv tunnor silver och tolv tunnor guld
det giver jag dig för det bröllop du höll.
Tolv tunnor mjöd och tolv tunnor vin
~ I dansen går hon ~
det giver jag dig för omaken din."
~ Så månde den jungfrun bliva min ~
...
Här har vi en av många syskom till Vänner och fränder, som jag skrev ner senast. Stolt Ingrid.
Handlingen i dem båda torde vid det här laget vara väldigt klar. Andra bestämmer vem jungfrun ska gifta sig med, fastän hon älskar en annan minst lika mäktig. Båda slutar med att jungfrun får den hon egentligen vill ha.
Ett annat exempel är Dejelill och Lagerman, som Gjallarhorn gjort sin tolkning av. Den kommer jag inte att skriva här, eftersom den är så lik de två senaste, men man kan gärna lyssna på den:
Det är en rätt exeptionell tolkning, inte sant?
Den skiljer sig dock genom att ha formen strof - strof - omkväde.
Dejelill och Lagerman de lade om råd
"Säg vill du mig vänta ett år eller två?"
~ Så månde i min sorg förgånga ~
Jag analyserade inte omkvädet i Vänner och fränder. Kan det kallas ett omkväde? Visst, men bara den lilla delen "Uti rosen". Resten av det upprepar en och en halv vers! Varför just "Uti rosen"? Svårt att säga. Rosor är stark symbol för kärlek. Berättelsen är i allra högsta grad en kärlekshistoria som slutar lyckligt. "Uti rosen"-omkvädet ger en känsla av att rosen (kärleken) trots allt kommer att blomma i slutet, trots att det börjar på den sämre fronten.
Omkvädena i Stolt Ingrid då. Att "gå i dansen" betyder att man söker sig en make/maka. Jag tror alla hört och sjungit och lekt sångleken "Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband". I dansen får man visa vem det är man håller av. Stolt Ingrid går i dansen, dvs. hon visar vem det är hon älskar.
|: Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband :|
|: Den binder hon om sin kärastes hand :|
Det andra omkvädet, "Så månde den jungfrun bliva min" får lyssnaren att både förfäras och hoppas. Vem är det som egentligen sjunger omkvädena? Är det herr Tor eller herr Loman? Vem av dem tar Ingrid i dansen? Vem är det som vet att hon ska bli hans? Är omkvädena kanske tillägnade dem båda? Ingrid blir ju herr Lomans, kanske man kan dra vissa slutsatser utav det?
Slutet gott, allting gott.
Nästa gång ska vi göra oss små och krypa ner i säcken för att hälsa på hos... ja, vem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar