Om julen slår drömmar in

Den här julen börjar alldeles fantastiskt:

det kom ett fantastiskt e-brev som bekräftade att jag blivit antagen till Nordic Dance! Ett nordiskt folkdansprojekt för ungdomar som varar i nästan två år. Det var den bästa julklapp jag någonsin fått, den tar steget förbi biljetterna till Riverdance-showen jag fick för ett par år sedan.

Hoppas alla har en fridfull och lugn jul.

En riktigt GOD JUL till alla och envar!

Magan staar i fyyrkant

Alla ni som inte fått julkort av mig i år (vilket ingen har fått, eftersom jag helt enkelt inte hunnit skriva ett endaste ett) är alla nu delägare till

2 meter vattenrör i Meibeki i Kenya!

...hoppas det kompenserar. Nära och kära blir dock inte utan julklappar det här året heller.

Idag är det alltså fjärde advent. Samtidigt är det fem dagar kvar till julafton. De kommande veckorna äter man julmat så "magan staar i fyyrkant", och sedan vill man ju knappt se julmat förrän om ett år. Eller som fafa sade: "Ein sjeid o ein bita, kva e he för ita? SJU sjeidar o ein bita, HE kallar ja för ita!" För tillfället vattnas det i munnen då man tänker på de olika lådorna och på plommonkrämen...

Men tomtegröt kan man ju äta året om!

...vilket jag ska göra nu, för nu är den klar.

"Vi tänder fyra ljus ikväll

och de får brinna ned

för längtan, glädje, hopp och frid

men allra mest likväl

för fred på denna lilla jord

där människorna bor"

Vävd av dröm i nordens saga...

"Lyss! I vinternattens tystnad höres lätta fötters gång, och ur tidens töcken stiger fram en syn av ljus och sång..."

Luciadagen. 13.12.2010. Det är på minuten exakt fyra år sedan jag satte mig i bilen och åkte till rådhuset i Lovisa. Där stod jag tillsammans med de andra tärnorna och Lucia och väntade på att få gå ut på balkongen, åka runt torget för att sedan gå till kyrkan. Mitt hår var så långt och tjockt att det reserverats tre timmar tid i frissan för min del. Om inte tre personer samarbetat med att få mitt hår lockigt hade vi nog behövt några timmar till.

"Vävd av dröm i nordens saga, månens glans på frusen sjö, blev Lucia julens blomma, som slår ut i frost och snö..."

Dikten som jag nu i två omgångar citerat behövde jag aldrig lära mig utantill. Efter att ha hört Lucia läsa den på vartenda ett av våra framträdanden så kunde vi nog den alla utantill i alla fall. Det var en lång och mycket vacker dikt. Och eftersom jag betvivlar att den dikten har bytts ut, så kommer årets Östnylands Lucia också att läsa upp den.

"Snart ska julens klockor ringa till var jordisk boning ned..."

Det är andra gången under min livstid jag inte är på torget i Lovisa och på ett eller annat sätt deltar i firandet av Luciadagen. Den här gången är jag i Åbo. För X antal år sedan kom en folkdansövning i vägen, vill jag minnas. Det känns konstigt. Det har blivit en del av mitt kalenderår.

Lucia från Syracusa på Sicilien. Kristen. Rev ut sina ögon sedan hennes tilltänkta sade sig ha förälskat sig i dem. Hennes friare var inte kristen. Hon brändes på bål under kejsar Doicletianus på 300-talet. Jag drar mig till minnes att jag under första året i högstadiet deltog som flöjtist i Luciaspelet "Lucia 1700". Det är lustigt, jag minns fortfarande introt på flöjten trots att jag inte spelat det på närmare 6 år. Tänk så det fastnar i muskelminnet...

"...över alla folk och länder, bringande ett bud om fred."

Jag kommer inte att gå till Universitetsgatan och följa med programmet. Inte för att jag inte vill och inte för att det är kallt. Helt enkelt därför att jag har tre plåtar pepparkakor att baka ut.

Ha en bra Luciadag, och lycka till önskas Östranylands Lucia med följe!

"När mörker och kyla ligger kring vårt hus

Då vill vi vänta på julen kring ett levande ljus

Låt det brinna, låt det brinna

Ljuset som du tänt

Låt det brinna, låt det brinna

Ljuset i advent"

Den långa sekunden

På mitt skrivbord står tre värmeljus. Två brinner, ett har slocknat. Jag tände dem (nästan) samtidigt; med samma tändsticka. De två andra fortsätter brinna, men det tredje ljuset fick inte leva lika länge. Var veken kortare på den än på de två andra?

Tid är ett märkligt begrepp. Hur man än vrider och vänder på det finns det ingen komplett förklaring på vad det egentligen är. Klockan på bordet tickar, alltså går tiden framåt; men ibland kan en timme kännas som en minut och ibland kan en sekund kännas som en evighet. Speciellt när man väntar på någon eller något. Varför kan inte mitt kaffe bli klart nu?

Min tid är inte densamma som din. På mormors tid var det lyx om grannen ägde en radio. Under ryska tiden hörde Finland till Ryssland. Idag har jag inte tid att spela flöjt. Tid är pengar. Tiderna förändras. Texten är skriven enligt rådande tidsanda. Det tar inte så lång tid. Att leta efter en nål i en höstack är bortkastad tid. Han tuggar i takt med tidens tand.

Näe, det var då inget entydigt begrepp. Tid. Vad är tid? Var är tid? Vem är tid? Hur är tid? När är tid? Varför är tid?

Tiden kan delas in i kvantitet och kvalitet. Lång eller kort, mycket eller lite, sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader, år etc. Välanvänd eller bortkastad, bra eller dålig, god eller ond etc. Finns det död tid? Kanske när man mitt i natten sitter och väntar på ett flyg som är försenat, exempelvis.

Nu var det ju så att jag egentligen skulle använda min tid till någonting annat än att skriva om tid i min blogg; men jag funderade så mycket att jag måste få skriva av mig en aning innan jag fortsätter sticka. Vilket jag tänker göra nu, så jag blir klar i tid :P

Dags för folkdansen att få en ansiktslyftning?

Jag måste få berätta om mitt spännande besök i Danmark förra veckan. Det var första gången jag deltog i en folkkulturkongress, men det var minsann inte den sista. Jag ser redan fram emot följande, som hoppeligen ordnas om två år.

Istället för att bo på ett rätt så lyxigt hotell precis bredvid Köpenhamns centralstation bodde jag ute på landet hos några bekanta. Det var så mycket trevligare; jag fick se mer än insidan av hotellet, och det var riktigt mysigt. Det var faktiskt väldigt hemtrevligt med de enorma snömängder som dalade ner från himlen på både fredag och lördag. Det resulterade dock i kaos för danskarna, som inte använder vinterdäck på bilarna exempelvis. Tågen gick ju inte heller som de skulle, vilket resulterade i att jag blev försenad från lördagens workshops med en och en halv timme. Hellre kommer jag dock fram helskinnad och alla ben hela, trots att det går lite långsammare.

Själva kongressen var mycket givande och intressant. Den behandlade ett aktuellt och relevant tema: folkdans i skolan.

På fredagen hölls seminarier hela dagen. Bland föreläsarna fanns bl.a. professor Egil Bakka från Norge, som är en välkänd folklivsforskare och som tilldelats en orden av norska kungen för sin forskning. Det var antagligen därför jag satt och lyssnade med öronen på helspänn och antecknade en hel massa. Han behandlade folkdansens position i dagens samhälle, och jämförde den med dess position på 1920- och 1970-talen. Det verkar som om dess position idag till största del påminner om dess position på 1920-talet! Är folkdans faktiskt folkdans om den inte lever med sin tid? Och vad är det som lever kvar och värderas: dansen eller strukturerna? Eller är det både och? Kan dansen existera utan strukturerna och vice versa? Egil Bakkas föreläsning väckte fler frågor än den besvarade, men det var ju det som var avsikten med den.

Cilla hade sökt efter dans/folkdans i de nordiska läroplanerna. Norges läroplan var egentligen den enda där det rakt ut nämndes att man måste lära sig "några norska folkdanser". Färöarna toppade dock listan; det står nämligen i Färöisk lag att man måste lära sig kvaddans och att kväda.

Det blev en hel del fler föreläsningar och hetsiga diskussioner under fredagens gång, vilket var riktigt intressant. Själv började jag fundera över en mängd frågor jag tror jag kommer att grubbla på länge. Varför tycker jag om folkdans? Vad är det bästa med folkdans? Varför tilltalar den mig? Vad är det då i den som kunde tilltala andra? Kan den moderniseras för att göras mer lockande? Finns det någonting som kunde kallas nordisk dans? Kunde det bli en boom att "dansa nordiskt", precis som det är en boom att "dansa latinamerikanst"? Fastän de "gamla danserna" hänger kvar, varför skulle det inte gå att skapa nya danser inom den genren? Allting härstammar från den folkliga dansen; den kan inte ha dött ut helt. Det är just det scenisk folkdans är ute efter: locka nya dansare och visa att folkdans också är kultur. Som öppning av kongressen dansade 100 barn under ledning av instruktörer från Danmark, Finland och Norge. Informationen hade gått ut till radio och tidningar. Ingen press dök upp. Att 100 barn dansar och att 50 personer från alla nordiska länderna samlas på ett ställe för att samarbeta var tydligen inte intressant. Vi frågade oss naturligtvis varför, vilket i sin tur ledde till många långa diskussioner jag inte tänker gå in på här.

Under lördagen fick vi bekanta oss närmare med dans i skolan i de olika nordiska länderna. Jag missade den danska delen pga tågen som inte gick som de skulle, men hann med till den isländska/färiska delen och den norska. Det var roligt att få röra på sig, och det är ju alltid en speciell stämning och känsla att dansa färisk kvaddans. Regin Smidur ringer fortfarande i öronen...

Hmm, nu måste jag nog sluta, trots att jag kunde skriva mer om seminarierna. Det blir långa, långa tankegångar som jag för tillfället väljer att hålla kvar inne i mitt huvud, mest för att jag börjar bli trött. Men kongressen var definitivt värd sitt pris och ännu mer!

5-års jubileum! *serpentiner och konfetti*

Idag har namnet Bettina funnits fem år i den finlandssvenska kalendern! *serpentiner och konfetti*

Det firades med farmor på café Vaherkylä med en kopp kaffe och en bit morotskaka. Nu firas det hemma med familjen med lite mera kaffe och OMKO, som i dehär fallet betyder Limpukka och Anton Berg-choklad.

Det är härligt att komma hem med jämna och ojämna mellanrum. Speciellt om man hinner träffa en massa vänner och bekanta man inte sett på länge. Om man dessutom får vara med om en Gamlas Dans-övning är det ett stort plus.

På tal om Gamlas Dans får jag återigen äran att lära ut Salty Dog Rag! Jag fick också äran att säga min åsikt i valet av de fyra ledande paren i polonäsen och dansouvertyren. Som grädde på moset (angående salongsdanser) så får jag den stora äran att instruera ett antal danser för Otakt i början av december. Snart dansar jag ju dem i sömnen! ...det har jag inget emot.

För övrigt har jag hunnit investera ett par superbt dyra vinterstövlar, som tack och lov såldes med 50% rabatt. Å andra sidan går jag ju omkring i ett par vinterkängor från 1980-talet, så det skadar kanske inte med lite nytt ibland. Senast jag köpte vinterstövlar kostade de mig 15€ och höll närmare sju år. Nu har båda dragkedjorna sagt upp kontraktet.

Namnsdag, Gamlas Dans, Vaherkylä, glada systrar och föräldrar, Mehter, nya skor, långklänningen får en liten makeover, kära vänner och bekanta... jag tror bestämt att jag är i Lovisa; och jag tror bestämt att jag är hemma!

Kaktus som bieffekt

Alla vet vi den frustrering som uppstår då man märker att man håller på att bli sjuk och man verkligen inte skulle ha tid. Det finns så mycket som måste göras, man har bara inte tid att vara sjuk!

Vad är då så farligt med lite halsont och en lindrig hosta, kanske lite snuva? Förutom att det är småotrevligt med känslan av att ha en kaktus i halsen är det egentligen inte så farligt; man kan försöka förebygga det på bästa sätt innan det utvecklas till något värre. Därutöver kan det ses som ett tillfälle att faktiskt ha en giltig orsak att gå och lägga sej en stund efter lunchen om man så önskar. Brukar inte de flesta köra med botemedlet "vila, dricka varmt och äta Burana" numera?

Att man blir efter i studierna bara för att man är sjuk några dagar är kanske sist och slutligen inte så farligt, även om vi i detta västerländska samhälle tycker det. Det är förfärligt att missa en föreläsning, hemskt att vara tvungen att utebli från ett möte och alldeles oacceptabelt att missa en deadline! ...även om man är sjuk. Det är dåligt, illa, förfärligt och hemskt att vara efter. Jag försöker vända på det hela, och se det som en chans till lite avkoppling för att snabbare bli frisk och komma tillbaka på spåret.

Är denna stress över att försöka hinna med allt en delorsak till att man blir sjuk? Man stressar, stressar och stressar medan man drivs av tanken att man måste klara av någonting så bra som möjligt. Då tenten (eller vad det än är man stressat inför) är över, då kommer bieffekterna. För min del betyder "bieffekter" att jag tenderar att drabbas av sjuk hals eller torr hosta. Den här gången sjuk hals och en förlorad röst som flyger omkring i Åbo på en dammsugare iklädd ett par blommiga gardiner. Den lämnade dock efter sig en kaktus som den vänligen placerade i min hals istället, tackar för gåvan!

Grüsse aus Hamburg!

Igen en gång har jag varit på resande fot i dansens tecken. Den här gången stod Hamburg i turen, och jag tror inte jag kommer att glömma den här resan i första taget.

Vi (= Andrea, Erja och jag) bodde hos Andreas syster och hennes familj. Jag har brevväxlat med dottern i familjen, Celina, tidigare; det var jätteroligt att få träffa henne i verkligheten. Gästvänligheten var fantastisk, jag har absolut ingenting att klaga på. Stadigare morgonmål har jag sällan ätit, jag hade ett eget rum och alla var vänliga och snälla.

Det hela var naturligtvis ett hejdundrande språkbad. Jag klarade mig bra på engelska, svenska och knagglig tyska, och Erja försökte så gott hon kunde på samma sätt, eftersom knappt någon förstod finska. Ich kann nicht sehr gut Deutsch sprechen, aber ich versuchte wenigstens. Det mesta blev dock en blanding av alla tre språk (ibland fyra, om finskan kom in i bilden) och dessutom en hel del gester, så man kunde göra sig förstådd. Då det blev riktigt omöjligt fick Andrea agera tolk, men det var inte alltför många gånger det behövdes sist och slutligen.

Vi höll kurs i finlandssvenska folkdanser fyra timmar på lördagen och fyra timmar på söndagen. Med en grupp på nästan 50 personer var det riktigt roligt och litet utmanande. Efter bästa förmåga lärdes en hel del danser ut, trots den knappa tiden. Det var riktigt roligt!

Dessutom hann vi med en hel del annat, och jag är förvånad och glad över att vi hann med så mycket på så kort tid. Exempelvis:

På torsdag kväll fick vi dansa tyska danser tillsammans med det lokala laget. Jag hade dansat en av danserna tidigare, men hängde med och provade på de allra flesta danser. En del var riktigt lätta och gick snabbt att lära sig, andra var mer avancerade, men på något sätt lyckades jag få (det mesta) rätt till slut. Att jag dessutom fick chans att dansa med Celina alla dagarna var riktigt roligt, vi kom bra överens och det var faktiskt ett tårfyllt adjö då vi skulle åka hem på måndag.

Vi hann också se oss omkring i Hamburg. Vi bodde i Neugraben, och därifrån tog det ett tag med tåget in till centrum. Vi hann med lite shopping och sightseeing både på fredag och måndag. På söndag kväll hann vi med lite sightseeing, och vi besökte också Reeperbahn (så mycket att man kan säga "jag har gått där") och Hamburger Dom. Då fick jag smaka på bl.a. Schmalzkuchen och en massa annat gott jag inte visste existerade. Färska potatiscchips och färska chokladöverdragna frukter (som äppel, vindruvor, jordgubbar och bananer) var helt nytt för mig. Chipsen var så färska att de ännu rykte från dem då de serverades. De var de godaste chips jag ätit. Jag visste inte heller att Camembert-ost smakar gott kombinerat med lingonsylt, men det gör det faktiskt.

Det var en mycket lyckad resa, och jag hann hem från flygfältet med den buss jag hade tänkt ta. Jag kom lyckligt hem och allting är med. Klockan jag fick står redan på min hylla precis där jag ville ha den, och det ser mycket bra ut. Vinflaskan får pappa som försenad farsdagspresent, jag tror det uppskattas.

Vielen Dank; det var en lyckad resa! :)

Bild 1: jag tände ett ljus för fafa i St. Michaeliskirche

Bild 2: Glühwein på Hamburger Dom i underbart sällskap :)

Hejs svejs i lingonskogen!

Efter många om och men och en hel del förfrågningar tar jag upp bloggandet igen. Den här gången försöker jag lite mer på allvar än då jag nångång för länge sedan bloggade för en gymnasiekurs.

Jag har alltså en massa på gång som jag blivit ombedd att dela med mig av. Statusuppdateringarna på Facebook har täckt en del, men tydligen har informationen där inte varit tillräckligt uttömmande. Jag antar det är därför jag blivit ombedd att än en gång ta mig tid att då och då sätta mig ner vid datorn och skriva någonting annat än rapporter och uppsatser.

För tillfället har jag ingen aning om vad den här bloggen ska handla om, men eftersom jag är en person som tar fasta på alla små detaljer som lyser upp vardagen, är det nog helst det jag skulle vilja dela med mig av. Alltför ofta är människor på dåligt humör, stressade, upprörda, arga, nervösa osv., och då behöver man faktiskt kunna se den ljusa sidan av saker och ting också. Genast lättar det sinnet.

Vad har lyst upp min dag idag då, då det har varit slaskigt väder, fötterna har blivit våta och jag borde läsa en veckas litteratur på en dag? Jo, följande:

- ett telefonsamtal från en person som står mig nära

- vetskapen om att jag kommer att hinna med allt väsentligt innan jag åker iväg

- vetskapen om att jag får åka utomlands och dansa då allt är undan

- mitt bokpaket anlände till posten

- de två böcker jag har reserverat i Lovisa finns att hämta nästa gång jag åker hem

- jag är färdigt incheckad till flyget imorgon

Imorgon reser jag alltså till Hamburg för några dagar framåt i dansens tecken, vilket jag ser mycket fram emot. Under den tiden kommer jag inte att skriva blogginlägg; däremot kommer ett längre sådant då jag kommer tillbaka.

Nu ska jag ta itu med packandet och laga kvällsmat; varma smörgåsar med ost och skinka och örtte. Så kanske det ännu blir lite Kulturanalyser då jag är klar.

Sov gott, ankungar!