Kaktus som bieffekt

Alla vet vi den frustrering som uppstår då man märker att man håller på att bli sjuk och man verkligen inte skulle ha tid. Det finns så mycket som måste göras, man har bara inte tid att vara sjuk!

Vad är då så farligt med lite halsont och en lindrig hosta, kanske lite snuva? Förutom att det är småotrevligt med känslan av att ha en kaktus i halsen är det egentligen inte så farligt; man kan försöka förebygga det på bästa sätt innan det utvecklas till något värre. Därutöver kan det ses som ett tillfälle att faktiskt ha en giltig orsak att gå och lägga sej en stund efter lunchen om man så önskar. Brukar inte de flesta köra med botemedlet "vila, dricka varmt och äta Burana" numera?

Att man blir efter i studierna bara för att man är sjuk några dagar är kanske sist och slutligen inte så farligt, även om vi i detta västerländska samhälle tycker det. Det är förfärligt att missa en föreläsning, hemskt att vara tvungen att utebli från ett möte och alldeles oacceptabelt att missa en deadline! ...även om man är sjuk. Det är dåligt, illa, förfärligt och hemskt att vara efter. Jag försöker vända på det hela, och se det som en chans till lite avkoppling för att snabbare bli frisk och komma tillbaka på spåret.

Är denna stress över att försöka hinna med allt en delorsak till att man blir sjuk? Man stressar, stressar och stressar medan man drivs av tanken att man måste klara av någonting så bra som möjligt. Då tenten (eller vad det än är man stressat inför) är över, då kommer bieffekterna. För min del betyder "bieffekter" att jag tenderar att drabbas av sjuk hals eller torr hosta. Den här gången sjuk hals och en förlorad röst som flyger omkring i Åbo på en dammsugare iklädd ett par blommiga gardiner. Den lämnade dock efter sig en kaktus som den vänligen placerade i min hals istället, tackar för gåvan!