Morotsrutor

Från ballader till bakning en stund!

På förfrågan lägger jag upp receptet till rutorna här på bloggen.

Ingredienser:

2-3 morötter

100g smör

4 ägg

3dl socker

4dl vetemjöl

2tsk bakpulver

1tsk vaniljsocker

1tsk malen kanel

Frosting

50g smör

200g Philadelphiaost (naturell)

2dl florsocker

rivet citronskal (ca ½ citron)

- Skala och riv morötterna

- Smält smöret

- Vispa ägg och socker vitt och pösigt

- Rör ner morötterna och smöret i ägg&socker-blandningen

- Blanda torra ingredienserna och rör ner dem i smeten

- Häll smeten i långpanna

- Grädda ca 15min på 200 grader

- Frosting: smält smöret och blanda ner de andra ingredienserna till en smidig smet

- Bred frostingen över kakan då den svalnat

- 1 långpanna: 20-25 bitar

Det lilla extra man kan göra är att strö rivet citronskal över alltihopa, och vill man ha det extra fint kan man toppa med ex. blåbär.

Bon appetit! :)

I vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Liten Kersti

Det bodde en bonde på grönan den hed

~ Och den lilla ~

Döttrar de hade han och rara voro de

~ I vånn stall har hon tjänt uti lönndom ~

Han hade fella fyra, han hade fella fem

Liten Kersti hon var allra rarast utav dem

Liten Kersti hon går sig åt skräddareby

och låter sig skäras de riddarkläder ny

Liten Kersti hon går sig åt skomakareby

och låter sig göras de riddarstövlar ny

Om dagarna hon rider de fålarna på äng

om natten hon sover i unga kungens säng

Om dagarna hon rider de fålarna till vann

om natten hon sover uppå unga kungens arm

"Vår stalledräng har blivit så underligen tjock

så han kan inte komma i sadelen opp."

"Vår stalledräng har blivit så underligen fet

så han kan inte rida när solen skiner het."

När drottning in genom stalledörren steg

Liten Kersti hon bort under stalltrappan smög

Unga kungen breder ut kappan så blå

Däruppå föder hon de sönerna två

Fröknar och jungfrur de gräto uti harm

ty Liten Kersti sover uppå unga kungens arm

Fröknar och jungfrur de gräto uti flod

~ Och den lilla ~

för det att han sig en bondedotter tog

~ I vånn stall har hon tjänt uti lönndom ~

...

Liten och söt med ett lyckligt slut. Bonddottern fick prinsen och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

En äkta askungesaga, inte sant? Behöver knappast någon närmare förklaring...

Det första omkvädet i balladen är en liten gåta. "Och den lilla". Jaha? Var det allt? Vad ska det betyda? Jag tror det refererar till Liten Kersti, den lilla. Grund för mitt resnonemang? Jo, man tar bort stroferna och lägger ihop omkvädena...

Och den lilla

I vånn stall har hon tjänt uti lönndom

kan tolkas

Och den lilla har i vånn stall tjänt uti lönndom

Det är den mest logiska förklaringen till det hela. Liten Kersti är inte av kungligt blod, men trots sin status i samhället gör hennes egenskaper henne till prinsens dröm. Vem behöver prinsessor och fröknar då det finns en bonddotter som har allt han vill ha?

Samtidigt är det något som kastar en liten, liten gnutta negativitet in i det hela: ordet lönndom. Just det ordet får en att tycka: "Oj nej, men sådär får man inte göra! Det är fel, det kan inte vara rätt, det måste vara illa..."

Sen kommer man till slutet av balladen och andas ut. It was for the good after all.

Nästa gång då? Det vet jag inte än, men det blir först nästa vecka, eftersom det blir ett veckoslut på annan ort häremellan.

Ja, allt under linden den gröna!

Sju år och fyrtio veckor - den förtrollade barnaföderskan

Den förtrollade barnaföderskan

Det ståndar en lind allt sunnan under by

~ Allt under den linden så grön ~

Där ståndar en jungfru, hon borstar sitt hår

~ I riden så varligt genom lunden med henne ~

Hon trolovade så granner en man

Den unge herr Olof, det hette han

Liten Elin hon spörjer sin svärmoder om råd

"Huru länge skall kvinnan med barnet gå?"

"I fyrtio veckor på åttonde år

så länge ska du med det barnet gå!"

De klädde på Elin en silkessärk

Hon gick uppå loftet med så mycken värk

Herr Olof han spörjer kär systeren sin

"Ack, ville du nu hjälpe allra kärestan min?"

Systeren gångar till brudekiste

Så gör hon två vaxdockor, allt med stor liste

Så sveper hon dem uti vitan lin

Hon bär dem i loftet för moderen sin

"Ack, kära min moder, låte fara eders harm

I tage eders gossebarn uti eders arm!"

"Jag haver förtrollat båd himmel och jord

förutom det ställe där brudkisten stod!"

Så breder de kisten med silketyg blå

där föder liten Elin de sönerna två

Det gjorde herr Olofs moder stor nöd

~ Allt under den linden så grön ~

Så snart blev hon utav den harmen död

~ I riden så varligt genom lunden med henne ~

...

Återigen en ballad som förekommer i otaliga versioner. Den här torde vara en av de allra äldsta. Det finns också versioner där det inte handlar om Herr Olof och Liten Elin, utan om Herr Peder och Liten Kersti. I de senare versionerna bryts dock inte förtrollningen, utan Liten Kersti måste stå ut med att bära barnen "i fyrtio veckor på nionde år", inte på åttonde år, som Liten Elin.

Vad betyder det; i fyrtio veckor på åttonde år? Jo, det betyder att hon ska ha barnen i magen sju år och fyrtio veckor!

Versionen jag skrev tidigare, I riden så, liknar mer balladerna om Liten Kerstis förbannelse än den här varianten. Varför? Jo, därför att Liten Kersti i en version säker hjälp och stöd från sin egen mor, och i en annan från sin far för att klara av sin förbannelse. Det är vad som händer i I riden så. Barnaföderskan, Silibrands dotter, söker hjälp hos honom för att kunna föda sina barn.

I precis alla versioner är det två gossebarn det är fråga om.

Omkvädena då. "Allt under de lindar så gröna" och "Allt under den linden så grön" ger ett intryck av sommar och sommarens egenskaper. Ljust, varmt, hoppets tid. "I riden så varliga/varligt genom lunden med henne" är lite knepigare. Jag tolkar det som så att någon uppmanar någon/några andra att vara försiktig/a med den förtrollade barnaföderskan, ta henne på säkra vägar igenom sin plåga för att hon ska överleva. Ta henne säkert genom graviditeten, med andra ord.

Märker du den blåa kappan, eller silketyget?

I ballader verkar det som om det ALLTID breds ut ett blått stycke tyg då gossebarn ska födas. I riden så, Den förtrollade barnaföderskan och Liten Kersti är bara några exempel. Jag har inte ännu skrivit balladen om Liten Kersti här på bloggen, men kommer nog att göra det. Och nej, nu menar jag inte samma historia om den förtrollade barnaföderskan.

Jag menar den ballad där Liten Kersti i vånnstall tjänar i lönndom.

...och den lilla.

Till Frejas dop eller Valhalla sal

I riden så

Och Silibrand körde uppför högan loftet svala

~ Allt under de lindar så gröna ~

Där fick han se sin dotter i lunden fara

~ I riden så varliga genom lunden med henne ~

"O, välest mig, välest mig, vad jag nu ser!

Jag ser min dotter, hon kommer till mig."

Och Silibrand fämnar ut kappan så blå

Där föder hon två karska svennbarnen på

"Min fader skall jag giva min gångare grå

som han skall rida till kyrkan uppå.

Min syster skall jag giva mina gullringar sju

som jag ej haft sen jag stod brud.

Min broder skall jag giva mina handskar små

som han ska bära likvart han går."

Den ene så för de till Frejas dop

~ Allt under de lindar så gröna ~

Den andre så för de till Valhalla sal

~ I riden så varliga genom lunden med henne ~

...

Återigen en ballad som Gjallarhorn gjort en tolkning av. Den är kanske lite annorlunda från den här versionen, tror Jenny sjunger "allt under den linden så gröna" exempelvis. I stora drag är de lika.

I riden så är egentligen en drastisk förkortning av en mycket längre historia: den kallas ofta "Den förtrollade barnaföderskan" eller "Trinn som en råovå". Jepokryddona har spelat in Trinn som en råovå-polskan på sitt album Åotråolit Råolit.

Den förtrollade barnaföderskan är hela historien. Jag kommer dock inte att gå in på den något mer ingående i det här inlägget; dessutom har jag för mig att den kommit på tal tidigare...

Det jag nu skrivit ner är alltså ett brottstycke, och en tolkningsvariant, av en mycket längre historia.

Därför tänker jag inte analysera den! Inte än.

Ni får snällt vänta på nästa inlägg: Den förtrollade barnaföderskan.

Su ru ruskadirej - eller medeltida humor

Su ru ruskadirej

Det var två skälmar som lade om råd

~ Su ru ruskadirejom, krypi på mej ~

Som skulle till mjölnaredottern gå

~ För i rillerirå, de trilla väl å

fast trillorna ligger under su ru ru ~

"Gör dej liten o kryp uti säck

så ska ja för dej till mjölnarebäck."

"Kära mjölnare, var mej huld,

mal min säck, men ta ingen tull!"

"För den uti min dotters hus

ty den blir inte malen med denna dags ljus."

Men när det börja skymma i varje vrå

så börja den säcken att studsa o gå

"Kära min fader, tänd upp ljus!

Jag tror vi har tjuvar uti vårt hus.

Kära min fader, släck ljusen ut!

Det var bara katten som spänd en myss."

Men käringen som på ugnen låg

~ Su ru ruskadirejom, krypi på mej ~

sa: "När har ni hört katten med stövlar gå?"

~ För i rillerirå, de trilla väl å

fast trillorna ligger under su ru ru ~

...

Har spenderat största delen av kvällen med att brodera vidare på gudotterns 2-års gåva. Kände för att göra nånting annat också... och nu har klockan redan blivit mycket! Oj oj oj...

Det här är vad man kunde kalla en nonsensvisa. Den har ju omkväden och allt det där som en ballad ska ha, men handlingen är närmast för att roa andra. Det är som medeltida ståuppkomik!

Omkvädena här är totalt nonsens, och de sätter sin prägel på hela visan. Pga att de är nonsens, blir hela visan nonsens. Ren och skär underhållning. Ingen mer händelserik historia, bara en man som vill fria till mjölnarens dotter och tar sig in till henne genom att krypa in i en mjölsäck och be sin kamrat ta honom till mjölnaren. På natten kryper han fram. Vad som händer där visan tar slut, det får man själv fundera ut! Blir han fast eller inte?

Börjar någon småningom se mönstret jag försöker få fram...?

Gonatt ankungar!

Tolv tunnor mjöd och tolv tunnor vin

Stolt Ingrid

Stolt Ingrids bröder de lade om råd

~ I dansen går hon ~

Hur de skulle Stolt Ingrid gifter få

~ Så månde den jungfrun bliva min ~

"Vi giva henne den rike herr Tor,

han haver mera guld än herr Loman haver jord."

De höllo de bröllop i dagarna två

men inte ville bruden i sängen gå

De höllo de bröllop i dagarna tre

men inte ville bruden åt sängen se

De höllo de bröllop i dagarna fem

men inte ville bruden i sängen än

De höllo de bröllop i dagarna ni

men inte ville bruden i sängen i

De höllo de bröllop i dagarna tolv

då skulle bruden i sängen med våld

"Skall jag med våld uti sängarne gå

så skall jag en dans först ännu få."

Stolt Ingrid dansar på höganloftsbro

hennes tårar de runno i saltan flod

"Där komma de seglen gula och blå

som jag har sytt med mina fingrar små!"

Stolt Ingrids yngste broder var den

som red ner till stranden, kom snart igen

Den gångaren var ju alltid så röd

han fortare sprang än fågeln den flög

"Goddag, herr Loman, min käre stallbror

idag har Ingrid bröllop med rike herr Tor."

"Tvi vare du dig, du bölja så blå

som ej slog Snäckan i styckena två."

"Banna nu icke böljan den blå

ty ännu kan du Stolt Ingrid få!"

"Jag giver dig Snäckan för gångaren grå

om jag får rida och du vilje gå!"

Den gångaren var ju alltid så röd

han fortare sprang än fågeln den flög

Då Loman han kom uppå höganloftsbro

så sprang han i säng med strumpor och skor

Så gick där bud till rike Tor in:

"Nu sover herr Loman hos unga bruden din."

"Sover herr Loman hos unga bruden min

så var hon väl hans förrän hon blev min."

"Tolv tunnor silver och tolv tunnor guld

det giver jag dig för det bröllop du höll.

Tolv tunnor mjöd och tolv tunnor vin

~ I dansen går hon ~

det giver jag dig för omaken din."

~ Så månde den jungfrun bliva min ~

...

Här har vi en av många syskom till Vänner och fränder, som jag skrev ner senast. Stolt Ingrid.

Handlingen i dem båda torde vid det här laget vara väldigt klar. Andra bestämmer vem jungfrun ska gifta sig med, fastän hon älskar en annan minst lika mäktig. Båda slutar med att jungfrun får den hon egentligen vill ha.

Ett annat exempel är Dejelill och Lagerman, som Gjallarhorn gjort sin tolkning av. Den kommer jag inte att skriva här, eftersom den är så lik de två senaste, men man kan gärna lyssna på den:

http://www.youtube.com/watch?v=l0TCgBsLkp0

Det är en rätt exeptionell tolkning, inte sant?

Den skiljer sig dock genom att ha formen strof - strof - omkväde.

Dejelill och Lagerman de lade om råd

"Säg vill du mig vänta ett år eller två?"

~ Så månde i min sorg förgånga ~

Jag analyserade inte omkvädet i Vänner och fränder. Kan det kallas ett omkväde? Visst, men bara den lilla delen "Uti rosen". Resten av det upprepar en och en halv vers! Varför just "Uti rosen"? Svårt att säga. Rosor är stark symbol för kärlek. Berättelsen är i allra högsta grad en kärlekshistoria som slutar lyckligt. "Uti rosen"-omkvädet ger en känsla av att rosen (kärleken) trots allt kommer att blomma i slutet, trots att det börjar på den sämre fronten.

Omkvädena i Stolt Ingrid då. Att "gå i dansen" betyder att man söker sig en make/maka. Jag tror alla hört och sjungit och lekt sångleken "Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband". I dansen får man visa vem det är man håller av. Stolt Ingrid går i dansen, dvs. hon visar vem det är hon älskar.

|: Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband :|

|: Den binder hon om sin kärastes hand :|

Det andra omkvädet, "Så månde den jungfrun bliva min" får lyssnaren att både förfäras och hoppas. Vem är det som egentligen sjunger omkvädena? Är det herr Tor eller herr Loman? Vem av dem tar Ingrid i dansen? Vem är det som vet att hon ska bli hans? Är omkvädena kanske tillägnade dem båda? Ingrid blir ju herr Lomans, kanske man kan dra vissa slutsatser utav det?

Slutet gott, allting gott.

Nästa gång ska vi göra oss små och krypa ner i säcken för att hälsa på hos... ja, vem?

Vänner och fränder - eller "jag bara måste få skriva av mig lite"

Vänner och fränder

Vänner och fränder de lade om råd

hur de skulle gifta bort sin fränka i år

- Uti rosen, de lade om råd

hur de skulle gifta bort sin fränka i år

"Dig vill vi giva en konungsson till man

som haver mera guld än Lille Roland haver land."

Om lördan o söndan budet utgick

om måndan o tisdan skull' skådas va hon fick

Om onsdan o torsdan blandades vin

om fredan o lördan dracks hedersdagen in

De drucko i dagar, de drucko i två

men inte ville bruden åt sängarne gå

De drucko i dagar, de drucko i tre

men inte ville bruden åt sängarne se

De drucko i dagar, de drucko i fem

men inte ville bruden i sängarne än

De drucko i dagar, de drucko i sju

men inte ville bruden i sängarne nu

De drucko i dagar, de drucko i ni

men inte ville bruden i sängarne i

Då kom där in en liten sjödräng

och han var allt klädd uti blå kjortelen

Han ställde sig vid bordet och talade så:

"Jag ser endast masterna som där gå."

Så lyster det jungfrun åt högan loftet gå

så springer hon den vägen åt sjöastranden låg

Hon sprang uppå stenar, hon sprang uppå tå

men aktade sig väl för böljorna de blå

Så togo de henne i skeppet in

och bjöd henne att dricka både mjöd o vin

"Jag ser, jag ser på dina vita fingrar små

att vigselring ej suttit på dem förrän igår.

Jag ser, jag ser på dina gullgula hår

att brudekrans ej suttit på dem förrän igår.

Jag ser, jag ser på dina snövita bröst

att de aldrig varit någon småbarnatröst."

Så lägger sig jungfrun vid Lille Rolands sida

hon känner sig varken sorgsen eller kvida

- Uti rosen, Lille Rolands sida

hon känner sig varken sorgsen eller kvida

...

Jag bara måste få skriva av mig. Få skriva en text som faktiskt löper. Behöver inte tänka, kan den utantill, får bara skriva ner den i allsköns ro...

En av tvillingarna till den här balladen ska få utrymme senare idag, så analyserar jag båda två i samma text. Visst finns det fler syskon i skaran av dehär än bara en, men jag ska begränsa mig lite. Jag ska skriva den bara för att jag tycker om att skriva text där jag inte behöver tänka. Det får bara flöda. Flow. Är det inte en underbar känsla?