Så fagert faller ett rim

Stolt Signild

Stolt Signild låter brygga och blanda sitt vin
~ Så fagert faller ett rim ~
Så bjuder hon sin broder hem till sig
~Uti brynjer alle~

De skänkte mjöd, de skänkte vin
De skänkte så länge som solen sken

Signilds bror ville rida hem
Stolt Signild bjuder honom följesven

"Men vad ska väl jag med en följesven?
Mina fiender äro ju alla i säng."

Men när som han kommer utanför byn
Där möter han sina fiender sju

Och när som han kom uti grönan lund
Han mötte sina fiender i samma stund

"Jag beder eder mina fiender, för Gud
I låten mig blåsa i den gyllene lur."

"Och du ska väl ha vårat tycke därtill,
du månd blåsa i lur om du så vill."

Han blåste i lur, han blåste så hårt
Det hörde Stolt Signild på sin gård

Han blåste i lur, han blåste så länge
Det hörde Stolt Signild i sin säng

Stolt Signild ropar över all sin gård
"Hämten I mig min gångare grå."

"Hämten I mig mitt glavind och spjut
Det är arton år sedan de var ut."

Stolt Signild red så raskt därut
Hon svingade både svärd och spjut

Stolt Signild red så raskt hon kunde
Sin gode fåle därvid hon sprängde

Stolt Signild ropade i vånda stor
"Svara mig, om du kan, min bror!"

"Inte är jag rädd, nej, inte är jag svag,
men hjälp mig, kär syster, om du kan!"

Så högg hon ihjäl hans fiender sju
Och förde honom levande hem till byn

Och hade det varit två för en
~ Så fagert faller ett rim ~
Så hade hon givit dem dödens men
~ Uti brynjer alle ~

...

Stolt Signild är en riktigt typisk ballad, en riktigt typisk medeltida visa som kvädes (sjungs) i samband med kvaddans. Den har ett omkväde mellan varje strof. Den berättar ytligt en historia, där ytterst få aktörer är nämnda vid namn. Ingen närmare bekantskap stiftas med karaktärerna.

Varför jag valde att börja med den här balladen i en rad av många är att den är relativt enkel att förstå. Man ser vad det handlar om, fastän vissa av orden är ålderdomliga och bildspråket kan vara dolt och krångligt. Vad är en "gångare grå"? Det kommer nog fram ganska tydligt att det är en grå häst som avses.

Det finns vissa ordval som återkommer i rätt många ballader, om än i lite olika form. "Lunden gröna"/"gröna lunden"/"allt under lunden den gröna" osv. är ett av dem. Ett annat är omkvädet "Så fagert faller ett rim", som jag också stött på i former som "Faller fagert ett rim" och "Faller så fagert ett rim". Vad ska det betyda? Vad är det för rim som faller så vackert?

Har du visor, min vän?

Redan under flera år har jag samlat på mig visor och ballader från när och fjärran. Lite gammaldags som jag är har jag för hand skrivit ned dem. Nu är det första häftet fullt, och det andra är redan i full gång.

Balladen finner jag speciellt intressant. Varför? Jo, den berättar en historia. Det intressanta däri är att flera olika ballader kan berätta samma historia med andra ord och andra personer, eller att flera ballader kan handla om olika saker, men tangera varandra.

Den längsta balladen i min samling är för tillfället den färöiska Regin Smiður, med 131 verser. Kvädet tar närmare trekvart att sjunga.

"Viljið tær nú lýða á,
meðan eg man kvøða
um teir ríku kongarnar,
sum eg vil nú umrøða

~ Grani bar gullið av heiði,
brá hann sínum brandi av reiði,
Sjúrður vann av orminum,
Grani bar gullið av heiði ~"

- första versen och omkvädet ur Regin Smiður

På andra plats kommer Falkvard Lagermansson, med 27 verser. Glappet är enormt.

"Falkvard han tjänte i konungens gård

för penningar och välskurna kläder

Fruar och jungfrur de krusa hans hår

alltför hans höveliga seder

~ Jag säger eder, Falkvard, i skolen utav landet bortrymma ~"

- första versen och omkvädet ur Falkvard Lagermansson

Jag tänkte att jag kunde börja dela med mig av mina samlade visor och ballader här på bloggen också, så de inte bara finns nedskrivna på papper här hos mig. Jag ska börja redan nu, med en liten vaggvisa.

Ro, ro barnet

Ro, ro barnet

Katten hänger i garnet

Ro, ro lilla vän

Katten hänger i mammas garn

Ro, ro barnet

Katten hänger i garnet

Ro, ro lilla vän

Kisse kommer nog loss igen

Förfäder, knytt och evakuerade igelkottar

Har av någon anledning haft en enorm lust att titta på Mumin den senaste tiden. Har sett på både de nya animationerna av Kometjakten och Farlig midsommar, men också på de välbekanta japanska animeringarna av bl.a. Jättepumpan, Vita Grevinnan, Mumintrollet upplever vintern och Skattjakten.

Muminböckerna har jag alltid tyckt att är lite tunga att läsa, speciellt Muminpappans memoarer. Däremot var Trollvinter en av mina favoritböcker som liten. Det är den fortfarande.

För att inte tala om "Vem ska trösta Knyttet?" och "Vad hände sen?". En gång kunde jag dem så gott som utantill...

"Det var en gång ett litet Knytt som bodde alldeles ensam i ett ensamt hus. Han var nog långt mer ensam än han trodde. På kvällen, när han tände alla ljus och kröp inunder täcket i sin bädd och gnällde för sig själv, för han var rädd. Därute gick hemulerna med stora, tunga steg. Långt borta hördes Mårrans tjut på nattens mörka väg. Och dörrar stängdes överallt, och alla lampor brann hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. Men vem ska trösta Knyttet, med att säga som det är: 'På natten blir det hemska mycket värre än det är'?"

Vad är det med just Mumin som gör att man tycker lika mycket om det nu som när man var liten? Den frågan har jag inte ännu funnit svar på. Kanske för att man numera ser och förstår saker på ett annat sätt än man gjorde då man var liten. Man förstår exempelvis alla ord man då tyckte var krångliga. I ett avsnitt talar Mumin t.ex. om ett mangroveträsk. Inte hade jag en aning om vad ett mangroveträsk var då jag var liten!

Min favortikaraktär är helt klart Förfadern. Jag har ingen aning om varför. Knappast för att han bor i ett skåp (haha, det där förstod man inte heller då man var liten!). Sedan flyttar han från garderoben till kristallkronan och från kristallkronan till kakelugnen. Han är en vresig enstöring som visar precis vad han tycker med att föra en massa väsen eller vara helt tyst... i kakelugnen. Jag gillar honom för att man egentligen inte vet någonting om honom. Hur gammal är han? Varifrån kommer han? Kan han tala? Vad äter han? Varför gillar han kakelugnen bättre än garderoben och kristallkronan? Han är en figur som lämnar utrymme för spekulation. That's what I like!

I övrigt har ju Lilla My de ljuvligaste kommentarerna. "Jag visste aldrig att du hade ögonbryn. Nu är de vita och du ser mer förvirrad ut än någonsin." sade hon åt Mumin i Trollvinter.

Förresten, visste ni att en evakuerad igelkott är en igelkott som mot sin vilja tvingats flytta från sitt hem, och inte ens hunnit få med sig tandborsten?

Om julen slår drömmar in

Den här julen börjar alldeles fantastiskt:

det kom ett fantastiskt e-brev som bekräftade att jag blivit antagen till Nordic Dance! Ett nordiskt folkdansprojekt för ungdomar som varar i nästan två år. Det var den bästa julklapp jag någonsin fått, den tar steget förbi biljetterna till Riverdance-showen jag fick för ett par år sedan.

Hoppas alla har en fridfull och lugn jul.

En riktigt GOD JUL till alla och envar!

Magan staar i fyyrkant

Alla ni som inte fått julkort av mig i år (vilket ingen har fått, eftersom jag helt enkelt inte hunnit skriva ett endaste ett) är alla nu delägare till

2 meter vattenrör i Meibeki i Kenya!

...hoppas det kompenserar. Nära och kära blir dock inte utan julklappar det här året heller.

Idag är det alltså fjärde advent. Samtidigt är det fem dagar kvar till julafton. De kommande veckorna äter man julmat så "magan staar i fyyrkant", och sedan vill man ju knappt se julmat förrän om ett år. Eller som fafa sade: "Ein sjeid o ein bita, kva e he för ita? SJU sjeidar o ein bita, HE kallar ja för ita!" För tillfället vattnas det i munnen då man tänker på de olika lådorna och på plommonkrämen...

Men tomtegröt kan man ju äta året om!

...vilket jag ska göra nu, för nu är den klar.

"Vi tänder fyra ljus ikväll

och de får brinna ned

för längtan, glädje, hopp och frid

men allra mest likväl

för fred på denna lilla jord

där människorna bor"

Vävd av dröm i nordens saga...

"Lyss! I vinternattens tystnad höres lätta fötters gång, och ur tidens töcken stiger fram en syn av ljus och sång..."

Luciadagen. 13.12.2010. Det är på minuten exakt fyra år sedan jag satte mig i bilen och åkte till rådhuset i Lovisa. Där stod jag tillsammans med de andra tärnorna och Lucia och väntade på att få gå ut på balkongen, åka runt torget för att sedan gå till kyrkan. Mitt hår var så långt och tjockt att det reserverats tre timmar tid i frissan för min del. Om inte tre personer samarbetat med att få mitt hår lockigt hade vi nog behövt några timmar till.

"Vävd av dröm i nordens saga, månens glans på frusen sjö, blev Lucia julens blomma, som slår ut i frost och snö..."

Dikten som jag nu i två omgångar citerat behövde jag aldrig lära mig utantill. Efter att ha hört Lucia läsa den på vartenda ett av våra framträdanden så kunde vi nog den alla utantill i alla fall. Det var en lång och mycket vacker dikt. Och eftersom jag betvivlar att den dikten har bytts ut, så kommer årets Östnylands Lucia också att läsa upp den.

"Snart ska julens klockor ringa till var jordisk boning ned..."

Det är andra gången under min livstid jag inte är på torget i Lovisa och på ett eller annat sätt deltar i firandet av Luciadagen. Den här gången är jag i Åbo. För X antal år sedan kom en folkdansövning i vägen, vill jag minnas. Det känns konstigt. Det har blivit en del av mitt kalenderår.

Lucia från Syracusa på Sicilien. Kristen. Rev ut sina ögon sedan hennes tilltänkta sade sig ha förälskat sig i dem. Hennes friare var inte kristen. Hon brändes på bål under kejsar Doicletianus på 300-talet. Jag drar mig till minnes att jag under första året i högstadiet deltog som flöjtist i Luciaspelet "Lucia 1700". Det är lustigt, jag minns fortfarande introt på flöjten trots att jag inte spelat det på närmare 6 år. Tänk så det fastnar i muskelminnet...

"...över alla folk och länder, bringande ett bud om fred."

Jag kommer inte att gå till Universitetsgatan och följa med programmet. Inte för att jag inte vill och inte för att det är kallt. Helt enkelt därför att jag har tre plåtar pepparkakor att baka ut.

Ha en bra Luciadag, och lycka till önskas Östranylands Lucia med följe!

"När mörker och kyla ligger kring vårt hus

Då vill vi vänta på julen kring ett levande ljus

Låt det brinna, låt det brinna

Ljuset som du tänt

Låt det brinna, låt det brinna

Ljuset i advent"

Den långa sekunden

På mitt skrivbord står tre värmeljus. Två brinner, ett har slocknat. Jag tände dem (nästan) samtidigt; med samma tändsticka. De två andra fortsätter brinna, men det tredje ljuset fick inte leva lika länge. Var veken kortare på den än på de två andra?

Tid är ett märkligt begrepp. Hur man än vrider och vänder på det finns det ingen komplett förklaring på vad det egentligen är. Klockan på bordet tickar, alltså går tiden framåt; men ibland kan en timme kännas som en minut och ibland kan en sekund kännas som en evighet. Speciellt när man väntar på någon eller något. Varför kan inte mitt kaffe bli klart nu?

Min tid är inte densamma som din. På mormors tid var det lyx om grannen ägde en radio. Under ryska tiden hörde Finland till Ryssland. Idag har jag inte tid att spela flöjt. Tid är pengar. Tiderna förändras. Texten är skriven enligt rådande tidsanda. Det tar inte så lång tid. Att leta efter en nål i en höstack är bortkastad tid. Han tuggar i takt med tidens tand.

Näe, det var då inget entydigt begrepp. Tid. Vad är tid? Var är tid? Vem är tid? Hur är tid? När är tid? Varför är tid?

Tiden kan delas in i kvantitet och kvalitet. Lång eller kort, mycket eller lite, sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader, år etc. Välanvänd eller bortkastad, bra eller dålig, god eller ond etc. Finns det död tid? Kanske när man mitt i natten sitter och väntar på ett flyg som är försenat, exempelvis.

Nu var det ju så att jag egentligen skulle använda min tid till någonting annat än att skriva om tid i min blogg; men jag funderade så mycket att jag måste få skriva av mig en aning innan jag fortsätter sticka. Vilket jag tänker göra nu, så jag blir klar i tid :P